Transformers 3: Dark of the moon (2011)

 

Kan ni förstå att det är cirka 4 år sedan den första transformers filmen kom ut? Känns som om det var längre. Det kan vara pågrund av att många av oss som är födda på 80 och 90-talet växte upp med den tecknade serien och leksakerna. Mitt i denna recension ska jag dra en för några kanske helt ointressant barndomshistoria om min erfarenhet av Transformers.

Första gången jag kom i kontakt med transformers var när jag var ungefär 6-7 år och min barndomskompis Victor gav mig och min lillebror en Optimus Prime leksak, vi fick den eftersom att den var trasig men det spelade inte oss någon roll, för Optimus var lika häftig för det. På den tiden bestod majoriteten av mina kompisar av killar och de flesta av dem tyckte att Decepticons värld var mycket intressantare än de goda Autobots. För att hänga med i vad mina kompisar snackade om så började jag spela in några avsnitt av serien så att jag kunde glänsa med min vhs inför dem. I vanliga fall kollade jag mest på My little pony men även om jag inte helt hängde med i allt tekniksnack så var det väldigt intressant att se, som en helt ny värld (senare när jag skulle visa upp min inspelning så ville ju killkompisarna hellre se på my little pony..)

Iallafall, den tredje filmen är mycket mer actionfylld och episk än de andra två. Jag skulle vilja efterlikna den med uppläggen för de tre första Pirates filmerna (de enda äkta) och Sagan om ringen triologin. Den första filmen i alla serier är väldigt mysig på ett sätt, den har lite humor som nästan blir sockersöt ibland och vi lär känna karaktärerna! Den andra filmen är lite sämre, blir lite mörkare för vi börjar närma oss ett mysterium som ska fortsätta igenom filmerna, lite mer action och lite mer krig. Till sist kommer den tredje filmen som ska avsluta allt, det är så jäkla coolt och episkt att man känner att det här mycket väl kan vara den bästa av alla filmerna men ju mer veckorna går efter att man sett den så börjar vi fundera på om den dock verkligen är bättre än den första filmen?

Jag tycker inte att den här filmen är fruktansvärt bra även fast det ibland var så grymt snyggt, spännande och vid ett tillfälle faktiskt var så jobbigt (läskigt, känslosamt) att se att jag var tvungen att blunda. Jo, för att med denna film kändes det som att vara 6-7 år igen och se den där nya världen. Denna film är mer transformers för mig än de andra två. Då det är action, det är krig och mindre av all den här Shia LeBeouf humorn som man inte riktigt vet om man gillar eller ej. Framförallt, det är Optimus Prime i all sin glans! 

Något att jag tycker är det bland det häftigaste med filmerna och hela franchisen är att det i princip alltid varit Peter Cullen som varit Optimus Prime, han har varit med från början och han är inget annat än Optimus Prime (och Ior i Nalle Puh läskigt nog..) och det är så jäkla häftigt!

Vad ska man säga? Gillar man action, robotar och slutgiltiga krig är ju det här helt klart rätt film men vill man ha någon djupare mening eller liknande så kanske det inte är helt rätt. Helt klart en bra bioupplevelse dock. Robotarna är större och läskigare (verkligen läskigare) och ibland tittar man på filmen och effekterna och tänker: dyrt, dyrt, dyyyyrt. Saknar dock en sak i alla dessa filmer, mass-transformationerna! När autobots sätter ihop sig själv, det om något hade varit häftigt och möjligen gett denna film ett högre betyg.

Så betyg!
Filmen i sig

Transformer konceptet, Optiumus Prime + Nostalgin